Har dessutom gått runt och snorat sen igår, en hemsk förkylning på g, så man är inte jättepigg på att kliva upp heller. Men jag ska inte ge mig, får ej bli sjuk för imorgon blir det massa roligheter! Ska bort tisdag-onsdag till Dorotea.

Åh, idag har det varit en sån fullspäckad dag! Var hos min kusin och hans tjej Jelena och hjälpte de lite med inflyttningen. Efter det hade jag äran att läsa upp min text under ett konstprojekt här i Robban, nämnd Tryggves Bus Stop. Fick en ros och en genomskinlig sten som tack, hur fint som helst!

Den handlar om talande hjärtan, 
livets ofrånkomliga val och Chevy Chase.

 

Välkommen till världen! Ta ett djupt andetag, skrik ditt första skrik och öppna ögonen. Bra gjort. Nu är du redo att bli matad, rapad och ompysslad. Ta dina första steg, säg dina första ord, börja skolan, bli tonåring. Tro inte att det är något fel på dig bara för att du saknar kontroll över dina kroppsdelar eller vill klösa av dig ditt skinn eller associerar allt som du ser till sex. Det är helt normalt. Vi är alla likadana i den åldern. Snart kommer du vara vuxen och börja glömma. Snart kommer du växa in i din kropp, förlåta dina föräldrar och börja tycka om saker som inlagd sill, oliver, tyska dramafilmer och en liten bit mörk choklad efter maten. Dina känslor kommer inte skava lika mycket som nu. Du kommer inte känna dig tvungen att ge dig ut i regnig nattluft med så hög volym i lurarna att kylan knappt känns.

Efter ett tag som vuxen kommer du träffa någon. Du kommer uppvisa alla symptom på att vara kär. Du kommer placera din tunga i personens mun och röra runt den i cirkelrörelser. Du kommer börja prata bebisspråk och uppfinna töntiga smeknamn. Du kommer gå på parmiddagar och prata om saker som resväg, väder, jobb och konjunktur. Snart kommer du vara redo att göra det som jag misslyckades med: skapa familj. Och för att inte göra om mina misstag så ber jag dig att läsa vidare.

Om du någon gång råkar sitta på en buss och hör två pensionärer som pratar om en vän som har dött så lyssna INTE på dem. Byt plats. Gå av bussen. Krossa en ruta och hoppa ut i snön om du så måste. Om du ändå sitter kvar så tänk inte på att den ena pensionären suckar djupt och darrar sina fågelfingrar och plötsligt utbrister: Stackars Signe. Det var hjärtat, hjärtat som svek henne.

Fortsätt leva ditt normalt inrutade liv. Fortsätt gå på parmiddagar och planera chartersemestrar. Fortsätt ha med dig lunchlåda till jobbet och använda uttryck som ”håhåjaja det är en dag i morgon också”. Ställ inga jobbiga frågor. Gå inte hem och samla på dig fakta om hjärtats alla funktioner. Glöm genast bort att ett normalt hjärta bara klarar av att slå två komma fem miljarder slag innan det ger upp. Låt dig inte påverkas av det sjuka i att vi alla har ett hjärta som en dag ska sluta slå. Tänk inte att insikten känns som en lavin. Tänk på annat i stället. Satsa på karriären. Le på släktmiddagar. Utbringa skålar på tolvslag. Skratta när alla hör. Gråt när ingen ser. Gör inte som jag. Ligg inte vaken om nätterna med handen på bröstkorgen. Lyssna inte när ditt hjärta börjar viska.

Det kommer höras bäst om nätterna. Hjärtat kommer börja väcka dig när du ligger i sängen bredvid din partner och först kommer du tro att det är en inbrottstjuv som smyger runt i mörkret men snart hör du att rösten kommer från din egen bröstkorg. Hjärtat viskar att din partner har blivit tråkig och småfiser om nätterna och har ett falskt skratt och en unken morgonandedräkt. Ni skrattar inte som ni gjorde förr. Era samtal har blivit förutsägbara.

Hjärtat kommer fortsätta, natt efter natt, ända tills du ger efter. En morgon kommer du väcka din partner och höra dig säga alla de där fraserna som hjärtat har lärt dig: Älskling. Vi måste prata. Det här funkar inte längre. Min kärlek har försvunnit. Det är inte du, det är jag. Jag måste följa mitt hjärta.

Senare samma dag kommer du flytta ut ur det som fram till nyss varit ert gemensamma hem och när du står där på gatan med en rullresväska i högra handen och en papperspåse med pelargoner i vänstra så slår ditt hjärta trippelslag och dansar cancan och joddlar av frihetsglädje. Äntligen kan du göra allt det där som du väntat på så länge! Hjärtat har dig som gisslan. Hjärtat kommer driva dig vidare, från bar till bar, från stad till stad, från säng till säng, ständigt på jakt efter det där riktiga rena hundraprocentiga. Det kommer krävas många sena nätter, många svepta glas, många ihoprullade sedlar på solkiga speglar, många gryningspaniker, många besvikelser.

Men så en dag kommer du förstås få syn på personen som du har väntat på.

Personen som kan vara en hon eller en han eller en mittemellan, precis som du. Och hjärtat kommer tvinga dig att gå raka vägen fram och presentera dig och snart sitter ni där bredvid varandra på en parkbänk och snart länkas era samtalsämnen samman som ett blixtlås och snart är du övertygad: Det här är personen som du kommer leva med resten av livet. På hemvägen kysser ni varandra i en kallt lysande gångtunnel och när du går hemåt ensam så är du inte ensam. För första gången i livet lämnar du andra person singularis och blir första person pluralis. För första gången i livet känner du dig hel.

I väntan på att mitt hår ska växa ut står Bella nu och försöker pimpa det lite med en inbakad fläta på sidan. Nice,ja.

Torsdag: Kladdkaka hos Balkan!

Idag är det en hemskt ovanlig dag. Jag har en riktig sovmorgon(!!) vilket jag inte har haft på över en månad typ, inklusive helgdagar. Och dessutom är jag ensam hemma. Hallelujah? Det händer bara inte, haha. :) 
Ska hoppa in i duschen nu och sen försöka mig på en sak. Ni får se sen i bloggen hur det går. Puss så länge.

Hej mama.

Ja sam tvoja beba. Još me nepoznaješ,tek sam par tjedana stara. Ubrzo ćes me upoznat,obećavam ti. Da ti kažem nesto o sebi? Žensko sam,nazvat ćes me Dora,imam predivne plave oči,i smeđu kosu. Nemam još,ali imat ću kad se rodim. Želim bit doktorica kad odrastem,ti ćes me poduprjeti. Jel tako? Volim te mama!

Mama,danas si bila tako sretna,svima si pričala o meni, imaš prekrasan osmijeh, kad pričaš o meni tako si sretna. Danas si rekla tati da si trudna,nije mi se činio sretnim, činio se ljut,zašto mama?Zar me on nevoli? Nije mu drago kao i tebi. Onda je učinio nešto strašno, udario te, osjetila sam kako si pala i kako si rukama zaštitila mene, ja sam uredu,al bojim se za tebe, rekao ti je oprosti i da te voli,ali zašto je onda to učinio? Nesviđa mi se to mama!

Napokon me možeš vidjeti, stomak ti je malo veći,i jako si ponosna na mene. Danas si išla sa svojom mamom i kupovala robicu za mene,bila si tako sretna. Pjevaš mi također,imaš najljepši glas na svijetu. I kad mi pričaš osjećam se tako sigurno, volim te svim svojim malim srcem!

Mamaa,mogu micati rukice i nogice! Kad staviš ruke na svoj stomak,škaklješ me i mičem se, i onda se i ti smiješ,volim te mama!

Danas je opet došao tata,opet te udario, rekao je da moraš abortirati i da me neželi,rastužio me,ali mama, što znači abortirati? Objasni mi, i zašto me nevoli?

Nisi pričala samnom,mama, jel sve uredu?

Prošla su 3 dana otkad si vidila mog tatu,nisi dirala stomak,nisi mi pjevala, nisi mi pričala,ništa, zar me nevoliš? Ja te još uvijek volim,svim srcem. Mislim da si tužna!

Stara sam 21 tjedan,mama,zar nisi ponosna na mene? Idemo negdje, negdje gdje nismo bile, uzbuđena sam, izgleda kao bolnica! Jesam ti rekla kad odrastem da želim bit doktorica? Nadam se da si uzbuđena kao i ja,ja nemogu čekati!

Mama,plašim se. Srce ti ubrzano kuca,doktori pričaju s tobom,imam osjećaj da će se nešto loše dogoditi. Jako, jako, jako, jako, sam uplašena mama, reci da me voliš molim te, moolim te ! Ja tebe volim !

Mamaaaaaa, štooo mi to radeee? Boli mee,reci im da prekinu, uzasno me boli, molim te mamaa, pomozi mi, molim tee..

Nebrini mama,na sigurnom sam, sad sam sa anđelima u raju. Rekli su mi što si napravila, i da se to zove abortus!
Zašto,zašto? Zašto si to napravila? Više me nevoliš? Zašto si me se rješila? Mama,meni je jako žao,jesam ja nešto loše uradila? Volim te. Volim te svim svojim srcem, ali zašto si me ubila? Što sam učinila da mi ono naprave? Mama, želim živjeti. Boli me kada te nije briga za mene,neželim biti tu, želim da me voliš opet, želim biti doktorica, što sam učinila da si me ubila? Mama, volim te.

Zaista te volim mama!


SRCE KOJE NEĆE KUCATI.
OČI KOJE NEĆE GLEDATI.
RUKE KOJE TE NEĆE MOĆI DOTAĆI.
NOGE KOJE NEĆE TRČATI.
USTA KOJA NEĆE PRIČATI.

Nej, kanske inte men iallafall. Har precis avslutat min andra "krönika" i Textkommunikation och blev rätt så nöjd med den. Ska nämligen skriva Redaktionens rader i nästa nummer av Mellanbygden så jag passade på att mixa ihop skoluppgiften med jobbet. Blev ett fett win, win över båda så jag är en glad banan. Eller nåt. :)

..och då menar jag verkligen VÄRLDENS BÄSTA MAMMA fyllde år idag!
Vilken tur jag har att den mamman är just min mamma. ♥

Det blev värre än jag anade. Jag kan fortfarande höra alla dessa löjliga, små röster som går i falsett och skriker ”Ååhh titta så sööt säl, jag vill ha en såååån!”

 

Härom veckan var jag på fotoresa på Lyckseledjurpark. Vi var två medieklasser på ungefär 37 elever varav endast 6 stycken är killar. Hur kan det annars sluta, tror ni, om inte med en drös tjejer som bäbispratar med rävungar och gullar med tjocka och fula älgar?

 

Jag må vara konstig men jag har aldrig riktigt förstått mig på det här med överdrivna relationer mellan människor och djur. Kom igen, de är vilda djur! De dödar brutalt andra arter, stryper de, kväver och hugger tag med både vassa tänder och klor.  Äter deras blodiga inälvor ute i det vilda. Släpar kadaver hit och dit, markerar sina revir och stackars den som överstiger deras gränser.
Hur kan man då stänga in dessa djur i burar och helt plötsligt tycka att de är jättesöta?

 

Vi människor har lätt för att förmänskliga djuren. Jag förstår att man på något vis kan skapa en viss relation mellan varandra och få medkänsla för ett djur men var går gränsen? Funkar det verkligen att jämställa människor och djur? Tycker inte jag.
Det skär i hjärtat när jag ser reklamer om att man kan bli fadder åt en isbjörn och betala en viss summa pengar åt dem när det finns barn över hela världens som dör i svält! Fattiga barn som varken har mat, vatten eller kläder för att klara sig och vi som har råd att hjälpa, ska vara så himla humanitära och barmhärtiga och ge pengar till björnar istället.  Det är inte rättvist.

 

Därför hoppas jag för gudskull att det där bäbispratandet med rävar stannar där det är och att fokusen läggs på något viktiga istället, våra medmänniskor.

Varför hamnar alla mina blogginlägg i utkast sådär halvfärdiga? :P 
Typsikt att när man har fullt upp blir bloggen lidande trots att det

Nu är jag lite stressad eftersom batteriet på datorn tar slut när som helst! Ville bara logga i en snabbis och skryta lite om hur hurtig och duktig jag varit idag som både tog en långpromenad på idrotten och motionsimmade på kvällen. Det ni ;) Var sjukt kul på badhuset iallafall och nu har jag precis fikat rabarberpaj så det blir läggdags med mätt mage och trötta muskler. Kommer sova som en bebis,hihi. :D

Mitt minneskort med alla bilder (både från helgen och fotoresan till djurparken) krånglar nå så j*vulst och vill inte som jag vill. Den reagerar inte alls då jag stoppar in kortet i datorn. (?)
Får styra upp det snart och då kommer förmodligen en bildbomb eller nåt.

Idag sa Nino "jag älskar dig" till mig för första gången! Världens charmigaste lilleman,hihi! :)

Helgen bestod av några ytterst få små, små timmar sömn. Så nu ser frammemot att lägga mig före elva inatt!!