- Jag är en tjej med utländsk bakgrund som är född på Balkan-halvön, men sen sju år tillbaka har jag och min familj bott här uppe i norra och kalla Sverige. Denna omväxling på två helt olika miljöer och kulturer har gett mig en chans att kunna jämföra för och nackdelar, väga fram och tillbaka mellan Serbien och Sverige. Jag har fått möjligheten att observera människor, upptäcka skillnader och likheter. 

En av de starkaste konstrasterna jag funnit bland dessa två folkslag är förhållandet till ensamhet. Och ska jag vara ärlig så... shit vad jag inte förstår mig på svenskarna ibland. Varför är det konstigt att le och säga ”Hej!” eller ”Goddag” till alla som möter ens blick ute på stan, trots att man inte känner personen i fråga? Att erbjuda sittplats och vinka till sig någon främling på bussen? Att inte behöva ringa grannen och fråga ifall man kan komma över på en koppkaffe, utan bara göra det? 

I Norrland kan dessa frågor kännas helt absurda och alldeles för tvärtom de normer som finns. Här existerar oskrivna regler som säger nej till närhet. Men, vad är det man behöver vara rädd för egentligen? Att någon ska titta snett? Kanske att det blir pinsam stämningen för det är verkligen det värsta som kan hända. Eller? 

Jag är uppvuxen i ett land där påståenden från ovan är en självklarhet och inget värt att tänkas på. Därför kan jag med säkerhet intyga att hela den här grejen med avstånd till medmänniskor är vad man själv har skapat. Ibland brukar jag undra, hur många underbara personer man kommer att upptäcka under sitt liv genom att våga ta första steget. Och hur många man kommer gå miste om, ifall man inte vågar.

Det är så jäkla mycket jag ser frammemot just nu. Känns som att den här månaden kommer bli min rakt igenom. 
På fredag bär det av till Lyksele för att träffa massvis med godingar och folk inom ssu. Två helger framåt fyller jag år på tisdagen så det blir firande både den dagen och lördagen därpå. På fredagen samma vecka ska jag, Adam och Jenny styra något mys hemma hos henne. Typ grilla och basta, hur awesome? aha!

Gick aldrig och la mig igår. Inväntade istället morgonen vid datorn med bra sällskap.