Ångest, panik, oro. Otillräcklighet. Självskadeebeteende. Smaka på orden, det här är starka tonårskryddor. Det är perioder vi alla går igenom och detta är tufft. Till en början ska man gå från barn till tonåring, flyttas från mellan- till högstadiet. Hitta sin nya personlighet, lära känna nya kompisar,lärare, ämnen i skolan. Uppleva nya och spännande saker, mer eller mindre trevliga. Ens bästa vänner går igenom detsamma och vi förändras som individer vilket leder till att man oftast  tappar bort varandra. Man kanske upptäcker kärleken på allvar, för första gången. Ibland blir man sårad och lämnad.

När man väl har hittat sig själv igen, ska man plötsligt bli tillräckligt mogen för att kunna avgöra sin framtid i stort sett. Hålla betygen på topp, vilket är avgörande om man tar sig in på det gymnasievalet man valde. Pressen i slutet av nian bara växer och man försöker nå upp till målen fastän man egentligen bara vill försvinna och komma bort från allt.

Även om hela världen rasar samman, så måste man bita ihop och fortsätta kämpa vidare. Men är detta lätt? Nej, det är ingen som kan säga det. Saken är  självklar att vissa klarar trycket utan större problem men i djupet så är vi alla tonåringarna närmast likadana.Lika vilsna och förvirrade från stund till stund. Man kan vända sig till en kompis, men det är inte säkert att kompisen kan hjälpa en på traven, när den själv sitter i samma säte.

Det vi behöver är er vuxna! Men var försiktiga, våga öppna ögonen för sanningen och bemöt oss på rätt sätt. Sökande efter en vägledning går vi omkring i våra bubblor och vägrar att släppa in vuxna som vill tränga sig in. Det är inte så att vi inte vill ta emot råd eller någon sorts hjälp som erbjuds. Grejen,tror jag, är att vi frivilligt vill  kunna komma fram till en pålitlig person och be den om råd. Inte många känner sig bekväma med att boka en tid hos kuratorn och prata om sina innersta tankar och privata bekymmer för någon man inte känner. Det är precis tvärtom.

Så kallad vägledning, vill man få av någon som är ett par år äldre vilket innebär att den personen nyligen har gått igenom allt det vi grubblar över och kan ge oss svar. En sådan ”yngre vuxen” kan man även skapa kontakt med på kompisnivå vilket kan vara en utmaning att ha med sin mentor eller förälder. Man skämtar och skrattar när det är goda tider vilket stärker ens relationsband och när det är dåliga, förvirrande dagar har man någon att vända sig till! Just känslor är oftast vad som gör att ungdomar  mår dåligt och bli deprimerade. Men det är något man inte ska hålla inne utan kunna prata om, alla har rätt att höra de trygga orden ”Det löser sig, det här är bara en liten del av ditt liv. Det kommer att bli bättre,tro mig” från någon pålitlig och omtänksam.

Jag vill att vi tillsammans ska gradvis öka kontakten mellan äldre och yngre, och på så sätt hjälpa varandra.

Den här personen kan vara allt från ens äldre syskon, personalen på skolan som man träffar på rasterna t.ex i elevrummet eller cafeterian, assistenter i klassen eller ungdomsgårds ledare. Det kan  självklart vara ens släkting eller lärare på skolan också. Helt enkelt någon som ännu inte har glömt hur tonårskryddorna smakar.